Manical kväll på gröna Lund.
Alla metalheads, eller ja det kan jag ju egentligen inte veta men jag tror, har en guilty pleasure alltså ett band som inte är metal utan oftast helt motsatt. Mitt guilty pleasure är Manic Street preachers och jag såg dem på gröna Lund i augusti. Och jag kan med handen på hjärtat säga att det är, även om det inte är metal, en utav dom bästa konserter jag sett. Regnet stod som spön i backen men det var det totalt värt. Nostalgin som sköljde över mej, bandets ödmjukhet, interagerade med publiken även samtal med en person i publiken. Alltså så himla fint. ”Motorcycle emptiness” öppnade dom med en utav deras bästa låtar. En grej som gjorde mej lite besviken var att Nina Persson inte var med i duetten som hon gjorde med dom ”your love alone is not enough” det hade verkligen varit en överraskning. Men James hyllade henne vilket var fint. ”A design for a life” gav ett rungande jubel i publiken. “If you tolerate this” avslutade en helt magisk kväll. Det känns konstigt att ge dom dev...
